Berger de Picardie
Denna herdehund kallas även
berger picard eller helt enkelt picardie. Det kan vara den allra äldsta
fårhunden. Den härstammar från norra Franktike,
regionen Picardie,
och är troligen den äldsta franska fårhunden. Man tror att den kom till
Frankrike på kelterna under 800-talet, medan andra källor säger att den kom
med asiatiska grupper som kom till Europa under medeltiden. Likaså säger en
hel att denna ras är besläktad med beauceron och briard, medan andra säger
att den är närmare släkt med de holländska och belgiska vallhundarna. Den är fortfarande en äkta brukshund
och ses sällan i utställningsringen. Dess viktigaste uppgift är att vakta
hjordarna. Den har en hel del gemensamt med groenendael
och tervueren, men är något raggigare och inte lika elegant.
Första gången den sågs på utställning var på en fransk utställning 1863.
Under de två världskrigen dog rasen nästan ut, och är fortfarande ovanlig,
även i Frankrike.
Denna ras är skarp och lite stridslysten, men också uthållig, trogen, tillgiven och en utmärkt vakthund. I sitt hemland används den mest som vallhund, men det är också en aktiv familjehund som oftast fungerar bra ihop med barn.
En berger de picardie ska
vara kraftfull och muskulös med ett vaket och intelligent uttryck. Den har ett
ganska brett huvud med lätt stop, medelstora mörka ögon och upprättstående
öron. Kroppen är medellång med djup bröstkorg och rak rygg. Svansen är
lång och går ner till hasen. Den är sabelformad.
Pälsen är hård, halvlång (ca 5 - 6 cm) och ska kännas grov vid beröring,
med tät underull.
Godkända färger är grått eller fawn. Bara lite vitt på tassarna och som en fläck på bröstet
tillåts.
Mankhöjden ligger på 60 - 65 cm för hanhund, 55 - 60 cm för tik. Vikten
ligger på 23 - 32 kg.
