Broholmer
Broholmern kommer
ursprungligen från den östfynske renässansborden Broholm, som gett sitt namn
till rasen. Det var här som hovjägarmästaren och arkeologen Frederik Bernhard
Sehested 1848 bestämde sig för att återskapa den gamla danska hunden, som vid
den här tiden var nästan utdöd. Man får dock tänka på att det inte finns
bevis på att det verkligen var ett återställande av en ras så mycket som ett
nybildande av en hundtyp som inte fanns mer än som historiebild.
Sehestedt arbetade intensivt under flera år, och
bland annat så skänkte han valparna till människor inom Danmark. För att få
en valp måste man lova att hjälpa till med avelsarbetet. På detta sett
spriddes broholmern inom landet och blev en omtyckt hund. Bland annat så hade
Kung Frederik den VII och Grevinnan Danner flera broholmer. Dessa hundar finns
avbildade vid flera tillfällen tillsammans med sina ägare. En berömd målning
på Jaegenrspris slott visar kungen och grevinnan tillsammans med en magnifik
broholmer. En av deras hundar, som hette Tyrk, finns idag uppstoppad på
Zoologiska museet i Köpenhamn.
1875 byggde man hundgårdar i Zoologisk Have i Köpenhamn, och dessa blev ett
centrum för broholmeraveln. Under 40 år föddes ca 400 valpar, och 1887 blev
rasen godkänd av Dansk Jagtforening och stambokförd som Den Danske Hund
Broholmern. Namnet fick den efter Sehestedt gods.
I början av 1900-talet gick broholmerns popularitet ner. Hundsjukdomar,
epidemier och inavelsproblem ledde till avlivning av många hundar. I DKK (Dansk
Kennelklubb) är rasen inte registrerad senare än 1910, varför vet man inte, och i Dansk
Racehundunion syns den inte senare än 1956. Fram till 1974 såg man så gott
som inget av rasen, utan det var först detta år som DKK beslutade att söka
efter broholmern. Man hittade endast tre hundar, och med dessa som grund satte
man igång ett avelsarbete. Man korsade in bland annat grand danois, rhodesian
ridgeback och mastiff. 1978 behövdes nytt blod, och då korsade man in
holländska mastiff och spansk mastiff. 1982 fanns äntligen en stabil stam och
man lyckades få broholmern godkänd som ras igen. Sehestedt nedtecknade
beskrivning från 1896 över rasen fick ligga till grund som rasstandard.
1982 godkändes broholmern av F.C.I., och idag finns ca 400
registrerade broholmer i Danmark. Ägarna ska vara medlem i Sällskapet till
rekonstruktion av Broholmerrasen, oftast kallad Broholmersällskapet, om deras
hundar blivit avelsvärderade. Det råder exportförbud på broholmer, och vissa
anser att rasen är väl etablerad medan andra anser att populationen
fortfarande är för liten.
Broholmern ska vara lugn,
vänlig och vaksam. Det är en utmärkt vakthund.
Helhetsintrycket är en stor, mycket kraftig hund av doggtyp. Speciellt
frampariet är mycket kraftigt. Den har ett stort, brett huvud, med högt
ansatta, små öron och runda ögon med skarpt uttryck. ögonfärgen varierar
från mörkbruna till rävfärgade. Halsen är mycket massiv och kraftig,
likaså bröstkorgen. Benen är starka och välvinklade. Svansen är medellång
och som bredast vid roten.
Pälsen ska vara kort, men inte helt slät. Den ska vara grov och ligga tätt
mot kroppen.
Färgen kan vara alla nyanser av fawn eller svart.
Vita tecken på bröst, tassar och/eller svansspets tillåtna.
Mankhöjden är minst 70 cm för tik, minst 75 cm för hanhund.
