Barbet
Barbet är en mycket
gammal fransk ras som ligger bakom en mängd andra raser, från pudel till
Vorsteh. Den påminner mest av ett mellanting mellan dessa raser: en lurvig men
inte direkt ädel hund. Den anses vara en mycket duktig vattenhund, som förr i
tiden hjälpte fiskare och jägare. Rasen bryr sig inte om att vattnet är iskallt, utan hoppar glatt i det blöta - i alla väder!
Barbet användes också som en vallhund, och som sällskapshund. Det är utan
tvekan en hund med många olika uppgifter!
Det kan mycket väl ha varit så, att alla europeiska vattenhundar, t.ex.
Portugisisk vattenhund och Barbet, kom till Europa med asiatiska vallhundar som
kom med de nomader som reste genom bl.a norra Afrika. Man vet att barbets
förfäder levde på 1400 och 1500-talen, och att dessa vattenhundar främst
stötte och apporterade villebråd.
I mitten av 1900-talet dog rasen nästan ut, men sedan 1970 har man funnit
några representanter, som liknar de barbets som fanns redan på 1500-talet.
Barbet ska vara lugn och tillgiven, mycket social och ha vattenglädje. Den är
intelligent, modig, outtröttlig och temperamentsfull. Dessutom är den
lättlärd och en fin sällskapshund. Tyvärr är rasen sällsynt och så gott
som okänd utanför sitt hemland. Den kom till Sverige 2001.
Till utseendet känner man
igen en Barbet på dess djupa bröstkorg, korta breda nosparti och lågt ansatta,
hängande öron. Svansen är också lågt ansatt men bärs högt. Ibland är den
ringlad i spetsen. Tassarna är stora och breda, med "styltiga"
rörelser. Det är en medelstor, välbalanserad hund med typisk lurvig, lång och tjock
päls som ska verka lurvig. Pälskvalitén ska vara ullig, vågig, ibland lockig
och bilda strängar och filtas. Typisk är det långa, tjocka skägget,
som gav rasen dess namn ("Barbe" betyder skägg). Pälsen på huvudet måste falla ner såpass långt att
ögonen skyms.
Godkända färger är svart, vit, kastanjefärgad, fawn eller grå.
Mankhöjden för hanhund är minst 54 cm, för tik minst 50 cm. Vikten ligger på
15 - 25 kg.
